Revolt

Syskon är en bra uppfinning. Man börjar livet med att vara familjens Enda lilla gullegris, när man minst anar de, ibland när man är 2 år, ibland när man är 5 år och ibland även när man är 15 år (sladd vill jag kalla det) kommer det helt plötsligt en ny.. All uppmärksamhet riktas utan förvarning dit (ibland blir de Lite över), man börjar låtsasramla, välta ut mjölkglaset eller helt enkelt försöka göra sej så gullig man bara kan, de hjälper oftast inte, iallafall inte till de positiva. Man får en utskällning och sen tycker dom bara om den nya ännu mer. (Fast lite uppmärksamhet lyckades man ändå få till sej)

Eller, är de så? Är de så på riktigt eller bara en bra ursäkt att använda när man blir tonåring?

Är det därför man börjar klä sej i de mest osmakliga man kan hitta, röker sin första cigg när man är 13, röker sin första joint när man är 13.5 och skaffar pojkvän som är 18 när man nyss fyllt 14.

Mamma börjar skämmas, går man i stan, så håller hon hand med lillasyster, själv får man gärna gå iallafall en meter bakom. Utan kammat hår, med dom där 80 tals shockrosa legginsen och håliga (helt för korta) jeansshortsen blir man helst lämnad på Möllan (Kungsparken funkar också) tills mamma och hennes gullegris är klara med shoppingen på Hansacompagniet.

Stackars storasyster.. Ingen uppmärksamhet, måste göra revolt för att mamma ska se..

Nä men just det! Det är ju ingen revolt, vad snackar jag om, det är ju den stilen som är på mode nu! Det är ju stackars lillasyster som inte har fattat det än.. Och mamma som aldrig kommer att förstå..